UV psykiatrimottagning - vad jag borde ha sagt
Fråga: Vad är det värsta du har varit med om, ångestmässigt?
Ångesten tar över allt. Varje centimeter av min kropp. Det gör ont att existera, det pulserar i hela kroppen av obehag.
Den värsta ångesten jag upplevt har varit i panikångest; att jag har fått känslomässiga intryck som skapat en kroppslig reaktion. Det brukar börja med att jag inte kan andas lugnt, att jag känner att jag inte får tillräckligt med luft och börjar andas fortare, börjar skaka. Under tiden en känsla rädsla inför vad som ska komma, varför händer det här? Inte igen, inte igen, inte igen. En känsla av att inte vilja finnas till, att jag vill krypa ur mitt eget skinn, jag vill rymma från livet för att slippa den här situationen.Jag mår illa och är yr, jag måste sätta mig ner. Jag börjar oftast gråta, men ibland sittar jag bara där och kan inte andas och skakar.
Det är omöjligt att ha några ljusa tankar i den situationen, det enda positiva jag kan tänka är att jag inte alltid mått så som jag gör just nu, och att det kommer gå över. Jag upprepar det för mig själv; det kommer gå över, det kommer gå över, det kommer gå över. Det hjälper inte.
Hela kroppen är översvämmad av ångest och tiden går så extremt långsamt. Varje sekund är så sjukt jobbig att uthärda. När det är som värst kan det kännas som om jag måste genomlida det här ens en enda gång till i mitt liv så är det inte värt att fortsätta leva. När ångesten varrit som kraftigast kan jag inte stå eller sitta, jag måste ligga ner. Jag mår illa, gråter och rycker i hela kroppen, ofta gråter jag tills jag kräks om och om igen. Tills jag inte kan kräkas mer. Efteråt är jag utmattad; hela min kropp är tung och det känns som att alla känslor har runnit ur mig och försvunnit, allt är bara tomt.
Ångesten tar över allt. Varje centimeter av min kropp. Det gör ont att existera, det pulserar i hela kroppen av obehag.
Den värsta ångesten jag upplevt har varit i panikångest; att jag har fått känslomässiga intryck som skapat en kroppslig reaktion. Det brukar börja med att jag inte kan andas lugnt, att jag känner att jag inte får tillräckligt med luft och börjar andas fortare, börjar skaka. Under tiden en känsla rädsla inför vad som ska komma, varför händer det här? Inte igen, inte igen, inte igen. En känsla av att inte vilja finnas till, att jag vill krypa ur mitt eget skinn, jag vill rymma från livet för att slippa den här situationen.Jag mår illa och är yr, jag måste sätta mig ner. Jag börjar oftast gråta, men ibland sittar jag bara där och kan inte andas och skakar.
Det är omöjligt att ha några ljusa tankar i den situationen, det enda positiva jag kan tänka är att jag inte alltid mått så som jag gör just nu, och att det kommer gå över. Jag upprepar det för mig själv; det kommer gå över, det kommer gå över, det kommer gå över. Det hjälper inte.
Hela kroppen är översvämmad av ångest och tiden går så extremt långsamt. Varje sekund är så sjukt jobbig att uthärda. När det är som värst kan det kännas som om jag måste genomlida det här ens en enda gång till i mitt liv så är det inte värt att fortsätta leva. När ångesten varrit som kraftigast kan jag inte stå eller sitta, jag måste ligga ner. Jag mår illa, gråter och rycker i hela kroppen, ofta gråter jag tills jag kräks om och om igen. Tills jag inte kan kräkas mer. Efteråt är jag utmattad; hela min kropp är tung och det känns som att alla känslor har runnit ur mig och försvunnit, allt är bara tomt.
Kommentarer
Trackback
