Vildhjerta

Jag kämpar fortfarande med motivationen. Eller snarare, kämpar med avsaknaden av motivation. Var kommer den eviga initiativkraften ifrån? Var kommer vår livskraft ifrån? Mitt hjärta slår, min kropp uttröttas, värker, eller blir starkare, och mitt sinne vandrar snabbare än någonsin, men ändå kan jag fråga mig; lever jag? Är detta liv, eller är det endast ett fysiskt varande. Lever en sten? Lever ett träd? Att vara är inte att leva. Att välja, att vilja är att leva.

Jag gör saker bara för att. Ingen anledning till något, jag bara gör. Ibland tänker jag hur jag skulle kunna bo ensam, i skogen eller på landet, och vara självförsörjande. Jag skulle inte behöva någon, eller något. Jag skulle odla min egen mat, och äntligen kanske komma fram till någon form av ro. Sedan vaknar jag ur mina dagdrömmar och inser att ett sådant liv skulle vara helt meningslöst, och inser samtidigt att det är precis vad det liv jag lever just nu är. Meningslöst, vilken klyscha, men det är sant.